
Det hängde allt lite extra spänning i luften igår på Nyårsafton. Skulle den lilla bebisen stanna till efter tolvslaget!! Vet inte om det är bättre att födas i början på året men det finns många fördelar. Så dottern knep i tre dagar. Hahaha…. för kanske har de på Solsidan rätt
Välkommen 2013
Nu väntar framtiden som ett oskrivet blad. Det är i alla fall så vi brukar säga till varandra sista dagen på året. För vi vill så gärna mena och hoppas att det ska vara så, att nu finns det en ny chans! Jag tror att det behövs mer än en tanke även om det börjar där. Det finns milliontals människor som både längtar efter och behöver en förändring. Jag kan tycka att det är något skrämmande över att tiden går och inte mer blir just förändrat. Ingen vill bli överkörd av tiden eftersom vi mår bäst när vi äger den. Ändå tycks det vara det som människan i det stora hela mest har tappat bort. Så förutom mat till alla som svälter, kläder och någonstans att bo och fred på jorden, så önskar jag dig Tid att hitta dig själv 2013 och ett år då vi hjälper varandra.
Vi firade nyårsafton med hela huset fullt av tonåringar och uppiggande energi.
Fick ett fint tips av en vän som jag lärt känna på Twitter. Så idag letar jag reda på en stor burk. Däri ska jag lägga en lapp varje dag under 2013 med något som jag är glad och tacksam för. Något som hänt under dagen. Ord som gjort verkan.
“inte så särskilt ensam mamma…”
Landgångar tycker jag passar bra.
När vi går in i ett nytt år.
Önskelampor till alla.
Flickorna hade gjort en stor, fin glassbomb.
Festligt och alkoholfritt förstås.
Annandag Jul

Karl-Bertil Jonssons jul
Önskar alla en god fortsättning!
Så här mysigt hade vi det på julafton. Se det som en inspiration för vad man kan göra tillsammans. I stora kyrkan var det ca två hundra gäster som bjöds på julgröt och skinka och i lillkyrkan var vi ett fyrtiotal som fortsatte julfirandet under kvällen. (Av hänsyn till människors integritet så filmade vi inte så mycket). Dessutom arbetade jag mest och pratade och delade ut massor av julklappar förstås, så det hade ändå inte hunnits med.
Tjugofjärde Luckan – Julfest för hemlösa
Efter en lite annorlunda julafton av det här slaget kan det finnas mycket att säga, men det största är nog det vi alla fått känna. Jag har blivit rörd till tårar många gånger under denna afton. Måste tro att julen också handlar om det här. Då vi människor bjuder till av oss själva och tillsammans får äta oss mätta och uppleva gemenskap och glädje. All barns förväntan i luften kan vara svår att infria på några timmar och hur mycket svårare är det då inte att uppfylla vuxnas stukade önskningar och tappade hopp? Just denna julafton i S:ta Clara här i Stockholm fanns det plats och tid för julens kärna. Fina tacksamma ord som vi kommer att bära med oss in i det nya året 2013.
”Här ser ni oss inte som luffare.”
”Tack för att vi fått vara med och känna oss som släkt till familjen.”
”En kväll som denna ska jag aldrig glömma.”






Tjugotredje Luckan – Julklappsinslagning

När det är så här mycket som det har varit hos oss de senaste dagarna, så tystnar orden. Då är det skönt att låta musiken få tala. I juletid märks det extra att familjen är stor. Just nu går några och småstökar och en av sönerna spelar julsånger på pianot. Stämningsfullt med andra ord.
Tjugoandra Luckan – Julstök!




Tjugoförsta Luckan – Hakuna Matata
De som inte känner oss skulle nog tycka att vi tagit på oss lite väl mycket nu. Det blir lätt så och jag motsätter mig inte. Just för tillfället räknar jag timmarna av vad som behöver bli färdigt innan julafton. Grejen är den att jag gillar att själv se hur det ska gå, men det viktiga kring jul är gemenskap och det blir det ju oavsett med rätt inställning.
Idag har jag gjort inlagd stekt strömming och fixat allt till julstöpningen i morgon. Några av barnen har varit ute och åkt pulka och så har jag julhandlat. Det finns inget som är så roligt som när det finns pengar på kontot. Ni håller förstås med om att det underlättar så här dagarna innan jul? Då känner jag mig bekymmerslös – Hakuna Matata.
Denna kväll är jag jättetrött så det får vara så här kort. Och för den delen är det OK att vara trött.
Snart kommer det en video med Junior
Tjugonde Luckan – En vit jul.
Idag har mina tankar varit hos de barn som kanske aldrig har fått uppleva en riktig jul. Vuxnas ansvar att ge sina barn fina minnen är inte något som vi kan skjuta över på någon annan.
Hörde på Nyheterna idag om hur svårt en del barn har det nu när förskolorna stänger och föräldrar inte har tillräckligt mycket för att ge sina barn mat hemma. Det är omöjligt att klara en familj på fyra personer med två tusen kronor per månad att leva på. Allt sådant här gör mig så ledsen att jag bara vill gråta. Det är bara några dagar fram till julafton, den dagen på året som ska vara fylld av förväntan i luften och glädje och spänning. Då menar jag inte sådan spänning som man får ont i magen av.
Som så många andra har jag läst Martin Melins blogg idag och förvånats över de hetsiga reaktioner som den mött. Men jag råkar ha större förtroende för poliser. Som om de inte har sett tillräckligt mycket konsekvenser och elände på grund av alkohol, så att den i sig också kan vara grundorsak till våld elände och övergrepp. Min mor sa alltid att ”där alkoholen går in, där går vettet ut.” Jag har faktiskt sett människor som inte är sig själva på grund av spriten. Människor som inte längre vet var gränserna går.
Varför blir människor så upprörda över att någon som har sett avarterna bakom lyckta dörrar förespråkar en vit jul för barnens skull? Det vore väl det bästa att få med sig så många som möjligt som avstår alkohol i juletid så att det blir julefrid även för de barn som har föräldrar som inte är sig själva när spriten tar över. Där har vi alla ett ansvar att hjälpa. För liten som för stor.
Uppmanar alla medborgare denna afton till en vit jul.
Vi har redan lite jul här i vårt hus
och idag har vi både bakat och gjort julgodis.
Snart är det julafton och då är min högsta önskan att alla prinsar och prinsessor skall få sova lugnt om natten. Men då får inte vuxna sova. Nessun Dorma – ingen ska sova.
Nittonde Luckan – Jag luktar fläsklägg.
Är mitt inne i förberedelserna för julfirandet för ett hundratal personer i S:ta Clara. Det är en lång lista att pricka av. Samtidigt har jag kokat fläsklägg med rotmos till idag. Jag undrar ibland hur andra gör? För mat på bordet ska det ju vara varje dag. Kanske är jag för ambitiös. Men gott blev det enligt mina matgäster. Hör jul-Ernst säga att han luktar som en glöggpinne på TVn som står på i köket. Det känns mer exklusivt än att som jag lukta en blandning av köttbullar, jansson och fläsklägg. Men det får duga så här några dagar före jul.
Nu har den här dagen gått och i morgon är det äntligen sista skoldagen för våra barn. Sen är det jullov. Hämtade också hem en julgran idag.
I slutet på året kan vi alla känna av trötthet. Och ett gott skratt förlänger livet. Förhoppningsvis in i nästa år.