Artonde Luckan – Jag har tid!

I det stora hela är jag väldigt nöjd. Tobbe skrattar när jag säger detta. Med tanke på hur många som klagar på att de inte har någon tid, så låter det komiskt att någon med åtta barn anser sig ha det. Kanske tiden blir maxad av den stora variation av händelser som sker samtidigt i nuet och som alla i viss mån är en del av mig. Jag skulle inte känt mig hälften så levande om jag inte haft tid att reflektera. Det är ofta där lusten också kommer ifrån, att man har haft tid att ta vara på tillfällena som dykt upp och ständigt kommer här i livet. Så när någon skriker att det är sista chansen ska du inte bli lurad, för är du tillräckligt motiverad och har talang så kommer den åter till dig. Låt aldrig någon få dig att känna att det är kört.

Du är unik!

 

En liten videopresentation som Tehilla gjorde för ett par år sedan. Med tanke på Svinalängorna önskar jag att vi som vuxna tar ansvar och ger våra barn en vit jul, så att de sedan kan minnas barndomens jular som något härligt och fint.

Sjuttonde Luckan – Samtal med sig själv; Soliloquium

När våra barn var små så hade de många att både prata och leka med. Men den största förmånen tror jag ändå har varit att de har fått ro att också prata med sig själv och tänka. Den här inre vägvisaren som blir en kraft även när allt inte är så lätt. För att se andra människor måste man först ha sett sig själv.

Lyssna på dig själv!
Det får bli mina kloka mammaord denna afton.

Hela dagen har gått åt att både städa och baka. Arbetsam men rolig. Så här fina cupcakes gjorde Alpha idag när hon var ledig från AF.

Låt det väl smaka!

 

Matteus som kan nästan allt om och av Bellman och Taube var i höstas på Engelen. Hade jag varit producent för Allsång på Skansen så hade jag plockat in honom för länge sedan. Han är en fröjd att lyssna på.

http://www.youtube.com/watch?v=NDvlPN9d1TU

Sextonde Luckan – Tredje Advent

Idag har vi julstökat i köket hela dagen men också varit ute och skapat i snön. Det känns verkligen att julen börjar närma sig.

En av sönerna var visserligen på audition och två hade dansavslutning, men annars var det här sista helgen med den här typen av aktiviteter. Aktiviteter har man ju alltid.

Morsan kan det här med pep-talk. Kanske lite väl mycket ibland. Men livet blir roligare om man bjuder på sig själv. En av de viktigare sakerna jag önskar att mina barn har med sig genom livet.

Den här stjärngossen bestämde sig för hedersplatsen.

 Tehilla har bakat Haga Slott idag. Hellre slott än koja. Å andra sidan, hellre något litet och vara fri än större med skulder över öronen.

 

Kom att tänka på den här gamla videon från Shanghai där vi var i november 2007:

 

Femtonde Luckan – Din chans kommer

Alla vill vinna. Ingen vill förlora. Precis som i verkliga livet.

Sitter här i köket och har huset fullt av barn. Med risk för att tjata vill jag påminna dig om att du ska tro på dig själv och vara tacksam för dina gåvor. Så ge inte upp min vän även om det är lite motgångar. Din chans kommer.

Ikväll kokade Rufus en stor kastrull choklad med kanel och vispgrädde. Gott att värma sig med.

Eftermiddagen tillbringade vi på nya Friends Arena med Adolf Fredriks stora luciafirande med både renar och pepparkaksgubbar. Fjorton hundra skönsjungande barn och ungdomar. Ett av de bästa vi någonsin har varit på. I och för sig, när våra två äldsta gick på AF på nittiotalet och det var på Globen, ger också alldeles speciella minnen. Jag har varit med om en fantastisk resa när jag fått följa mina barns skolgång och deras koncerter och föreställningar. Det är lycka som består.

 

Det har snöat hela dagen, så när jag kom hem stod den här snögubben och väntade.

 

 

Fjortonde Luckan – Glada människor ger energi

Har man duktiga barn så har man. Tack först och främst till dem själva, men i afton får jag nog ge ett litet tack till mig själv som  också har varit med och öppnat de här luckorna och vidgat vyerna. I eftermiddag stack vi till Östermalm och var med om en fantastisk uppvisning på Base23. Timmarna rann iväg med både teater sång och dans. Tack och lov att det finns människor som inte begränsar unga talangers möjligheter. Tack för att ni finns!

Ur den här skolan kommer många stora artister att födas. Den saken är klar.

Trettonde Luckan – Lucia

 

Jag hoppas att ni alla har haft en bra Luciadag. Morgonen startade tidigt med Adolf Fredriks Musikklasser i Immanuelkyrkan. Hos oss blir det en del lussande, men vi försöker ändå överraska och dyka upp och lussa någonstans tillsammans. I kväll hamnade vi långt ute i urskogen och fick en jättefin Luciakväll. Man får inte roligare än man gör sig. Det här med att ha tid för långa samtal mitt i veckan kanske verkar lyxigt för många, men är något som jag verkligen uppskattar. Det går inte bara att flänga runt. Så elva nätter före jul vurmar jag för samtalet. Även modigt skotta undan eventuella snövallar, så att man inte kör fast på själva julafton.

När en person inte samtalar prestigelöst så leder det oftast inte fram till något positivt. Så idag när jag läste krönikan i SvD med Kristin Lundell så blev jag riktigt uppmuntrad eftersom jag precis gått och tänkt på det här. ”Samtal som mediala långkok”. Plötsligt har man blivit inne.

 

Förra året lussade vi på Herrmans: 

Tolfte Luckan – Att tänka själv är större

Idag inträffade något som gör att man förvånas över hur en del människor med position resonerar. Tehilla gör ju som jag nämnt en filminspelning i Oslo. Hon dansar även i Nötknäpparen på Operan. Klart som korvspad att ingen kan vara på två ställen samtidigt om det krockar. Normala vuxna löser sådana dubbelbokningar på ett smidigt sätt. Ingen skugga över Kungliga Operan där vi alltid har haft ett bra samarbete (mina barn har medverkat i deras produktioner i över tio år), så vi hade redan löst det med dem.

Men på Kungliga Svenska Balettskolan här i Stockholm är allt som händer utanför den egna sfären otillåtet. De har en väldigt gammaldags syn på elever. Idag, på grund av att Tehilla flög till Norge efter sin balettklass, så strök Balettskolan henne från samtliga kommande föreställningar.

Fast sista ordet är inte sagt. En professionell teater jobbar inte så här mitt i en uppsättning.

Jag bryr mig inte om vad folk säger, men mina barn har fått möjligheter att jobba på scen tidigt i olika sammanhang och det har bara gjort dem gott. För oss är det lika enkelt och naturligt att få använda flera av sina starka strängar på sin lyra som att de ska ha roligt.

Här är några klipp från Kvalster som Tehilla spelade in när hon var nio år. Idag är hon sjutton och har lärt sig tänka stort!

Elfte Luckan – Stora drömmar

Mitt stora problem är att jag har svårt att vänta in saker, att inte hasta. Jag vill helst att något roligt ska hända varje dag. Jag låtsas däremot att jag inte är sådan. Det har varit likadant ända sedan jag var barn. Det har inte att göra med att jag inte skulle vara nöjd, utan snarare med ett inre driv att alltid vilja framåt. För det mesta är det positivt och jag har en hel familj som lever likadant. Det gäller att kunna ta hand om det man har och det som är.

Nu har jag fullt sjå med att hitta åtta Lucianattlinnen, eftersom de inte ligger där de brukar. Under tiden får ni se på Rufus när han var med i Hannag-Oke för några år sedan.

Man måste ha stora drömmar för att fixa alltihop.

 

Tionde Luckan – Lyckan kommer.

 

Hittar inte riktigt orden på det som håller på att hända en av mina söner. Han höll på att knäckas ”ung och dum”, men där nere i skiten så började han skriva om hur det känns. Idag ser situationen annorlunda ut. Han fann tröst i att få uttrycka sig. Vi har naturligtvis stöttat honom och låtit tårarna rinna tillsammans.

Någonstans måste vi som föräldrar släppa taget och förlita oss på att det ska ordna sig. Och tänk, det gjorde det.

Åtta hjärtan åtta barn

 

Zac för ett år sedan.

Nionde Luckan – Kvalitetstid

 

Det är andra advent idag och till det bakades det smaskiga scones.
Junior har sovit över hos storasyrran och har både hunnit spela Uno, piano och bakat pepparkakor. ”Kvalitetstid” som han utryckte det när han steg innanför dörren. Alla behöver få vara lite extra i centrum ibland.

Även hunden Blanka gillar pepparkakshjärtan.

Gårdagen var en toppendag då vi bara levde på, så vi fortsatte på det snöret idag igen och tänker att allt behöver inte vara nytt. Idag är det begagnade tankar som gäller. Steker begagnad potatis. Steker en lite begagnad älgstek (alltså inte helt nyskjuten). Tvättar begagnade kläder. Ja, ni fattar va? Back to basic. Värdesätter det vi har. Ser “the point of view”! Känner absolut på mig att något nytt kommer att hända från det begagnade.

 

Mamas scones

5dl vetemjöl
2dl graham
1/2 tsk salt
1 1/2 tsk bakpulver
125 g smör

Vispa 2 dl mjölk m 1 ägg
1 msk honung
Lite kardemumma

Gräddas i 250°C ca 8 min.

 

 För någon vecka sedan hade Temilia en spelning på Fotografiska här i Stockholm.

Och här är musikvideon som hon pratade om: