Filmfestivalen i Annonay gav många positiva reaktioner. En filmbloggare som var på plats skriver så här om Tehilla:

“La petite fille Tehilla Blad, port de reine sur un corps de fillette, saisissante de bout en bout, porte ce film très très lourd sur ces délicates épaules. Elle est LA raison essentielle de se pencher vertigineusement sur ce “Beyond”.”

Översatt till svenska blir det ungefär så här:

“Den unga flickan Tehilla Blad, en drottning i en flickas kropp, gripande från början till slut, bär denna film mycket tungt på sina känsliga axlar. Hon är tveklöst främsta anledningen till att se sig yr av ”Svinalängorna”.”

Senaste tiden har mycket som hänt varit Tehillas förtjänst. Det är inte så att vi bara är nöjda när det händer mycket, men jag erkänner att jag älskar att bli bortbjuden. Fast jag kan inte säga att jag är bortskämd. De dagar jag känner mig lite nertryckt kan jag i alla fall sträcka på mig och tänka på att jag ändå är en del i allt detta som händer mina barn.

I veckan fick vi reda på att Zacharias har fått en roll i musikalen West Side Story på Göteborgsoperan. Flaggan åkte fram och extra god middag lagades. Någon dag senare fick Rufus ett fint brev där det meddelades att han fått ett stort fint stipendium, så då fick vi flagga igen. Jag köpte honom en fin härlig bakelse.

Och i torsdags ringde de från Hollywood……

Hade egentligen tänkt att skriva om att det inte händer tillräckligt för det kändes lite smådeppigt, men sen bakade Alpha och Tehilla goda små äppelkakor och då kändes det helt plötsligt bättre igen.

Jag vet – Jag är släkt med Nalle Puh.

För två veckor sedan var Tehilla och Junior inbjudna till en filmfestival utanför Lyon i Frankrike. En liten stad som heter Annonay ordnar varje år en festival med utvalda filmer av debutantregissörer. Tobbe åkte iväg med dem fredag till söndag. Där blev de väl mottagna och Tehilla fick ta ett stort ansvar som representant för filmen. Hon har blivit så modig och vuxit med uppgiften. Hon sitter där tillsammans med Outi på scen och svarar på frågor på engelska.

Junior tog bilder på all den goda franska maten. Franska croissanter och baguetter flera gånger om dagen. Själv stod jag i valet och kvalet om att följa med, men så kände jag att jag inte ville lämna Alpha hemma tre dagar. Vad jag har hört så var det en mycket lyckad resa och det är ju tur att man kan ta bilder.

Som vanligt är det mycket med olika föreställningar och premiärer. I dag skall vi gå på Werther på Operan, där Alpha medverkar som en skådespelande och sjungande flicka. På franska dessutom.  Så dit är vi på väg nu!

Hela veckan har gått i högt tempo. Tro det eller ej det är en kraftansträngning att befinna sig i festligheternas mittpunkt. Nästa fredag åker Tehilla och Junior till Annonays filmfestival utanför Lyon i Frankrike. Filmvärlden vill träffa deras prinsessa. Det är stor efterfrågan. Fast om tre barn från en kändisfamilj varit med i Svinalängorna varav en blev nominerad till en guldbagge, då hade TV kanalerna stått i kö för att intervjua och HELA svenska folket hade vetat om de duktiga syskonen. Vi är mållösa och tacksamma att vi fått möjlighet att komma med i sådana här sammanhang och vi begär inte att någon skall ta ut svängarna mer än nödvändigt. Det är stort nog för oss och Sveriges elit grattade både Tehilla och oss på guldbaggegalan. Speciellt de äldre. Det stora är ändå att placera sig bland de bästa och att vara nominerad är ju faktiskt det.

Kvällens yngsta och äldsta uppmärksammade skådespelare: Mona Malm och Tehilla Blad.

Tehilla är ju bara femton år och då kan föräldrar bli pinsamma. Tobbe får gömma sin Myran-påse och jag får inte prata för mycket. Påsen med hennes stövlar göms i min väska för vi vill inte göra samma misstag som på galapremiären och jag pratar bara när hon inte ser på.

Ett stort tack för att vi fick vara med på det här trevliga…

Har inte hunnit skriva något om guldbaggegalan, men här är i alla fall två bilder på Tehilla. Visst var hon fin?

Igår var det intervjudags igen. Denna gång hälsade Aftonbladet på. Innan de kom han vi åka skridskor på den nyplogade isen i ett soligt vinterlandskap runt Mälaren. Tankarna har snurrat runt de sista dagarna för oss alla. Idag gäller det. Tehilla tycker själv att man inte skall gå omkring och spela märkvärdig, men likafullt kommer det att kännas väldigt speciellt där på guldbaggegalan ikväll.”Jag ser det inte som en tävling”, som Tehilla säger. ”Det är bara roligt att få vara där. Jag tar en sak i taget.”

En gång jag frågade henne hur det var att spela Leena så hon bara: ”Jag spelade inte Leena. Jag var Leena.”

Håll tummarna för Tehilla i kväll. Hon är ändå en vinnare oavsett!

Sen sitter vi på Cirkus bland alla celebriteter i spänd förväntan. Expressen skriver idag om Tehilla igen. De var hemma här för en vecka sedan och intervjuade henne:

Det bara rasar in positiva omdömen om Svinalängorna (och Tehilla) från bloggar och tidningar. Idag var det två nya recensioner:

Ö-viks Allehanda ger 5 av 5 och skriver:
”För det är uppfriskande att se en imponerande Rapace i en mer utmanande och mångbottnad roll än kantiga Lisbeth Salander. Men frågan är ändå om inte unga stjärnskottet Tehilla Blad imponerar än mer.
… inom ramarna för svensk film blir det knappast bättre än så här.”

Södermanlands Nyheter ger en fyra:
”De filmiska övergångarna mellan tidsplanen är effektfulla och viktiga. Och eftersom Tehilla Blad, som även spelade Lisbeth Salander som ung, är lika sluten och för sig på samma sätt som Noomi Rapace bryts inte illusionen.
Även övriga skådespelare är ¬utmärkt. Nästan för trovärdiga, faktiskt. Det blir helt enkelt omöjligt att värja sig mot Leenas barndomsminnen.”

Och ett citat bland otaliga bloggar som har överraskats av Tehillas insats:
” … men karaktärerna föder en helt annan känsla. Om det inte vore för att jag satt i en biosalong med pensionärer i majoritet, så hade jag förmodligen gråtit ner hela min röda biostol. Det var den värd. Den var värd varenda tår som rann längs min insida.
 Det var inte Noomi Rapace och i synnerhet inte Ola Rapace som gjorde den stora insatsen till min känsla för filmen utan snarare Tehilla Blad och hennes Lillebror. ”

Svinalängorna hade premiär i Norge på annandagen. “Skyggesiden” heter den där och recensenterna är överväldigade. Medelbetyget är högre än i Sverige eftersom den får toppbetyget 6 (de flesta använder tärning där) i hälften av recensionerna.

FILM-Magasinet:

“En gang i tiåret kommer det et drama som river teppet fullstendig ut under en. Et fullendt mesterverk som treffer med full kraft i både hjertet og solar plexus.”

Noomi får lysande kritik, men Tehilla överraskar norrmännen med sitt skådespel:

SMUG:

“Mest imponerende er Tehilla Blad, i flashbacks, som den unge Leena. Man har allerede sett henne gjøre en god jobb som den unge Lisbeth Salander, men med denne prestasjonen gjør hun det uomtvistelig klart at hun virkelig innehar eksepsjonelle kvaliteter. Vondt god film.”

Bergenpuls:

“Men aller sterkest er Tehilla Blads briljante tolkning av Leena som liten. Evnen til å gå inn og formidle hennes opplevelser, overlevelsesevne og styrke får det til å renne kaldt og varmt i meg.”

vg.net:

“Rapace-ekteparet har fått mye oppmerksomhet i forkant, men etter du har forlatt salen lover jeg deg at du aldri glemmer oppsynet på unge Tehilla Blad som spiller Leena som ung. En sensasjonell skuespillerprestasjon i en film som klarer å unngå å gå i de åpenbare sentimentalitets-fellene stoffet byr på.”

Dagbladet:

“Leena spilles av Tehilla Blad (f. 1995), allerede et kjent ansikt fra de tre Millenium-filmene, der hun er Lisbeth Salander som barn. I «Skyggesiden» er hun en uforglemmelig karakter som gir inntrykk av å bære både filmen og familiens framtid på sine spinkle skuldre.”

Dagavisen:

“Like imponerende er hennes alter ego som barn, gripende spilt av femtenåringen Tehilla Blad, som også portretterte en ung Lisbeth i «Millenium»-trilogiens tilbakeblikk. Så full pott på skuespillerfronten, i alle fall. «Skyggesiden» er ikke nødvendigvis en film det er lett å sette pris på: dette er en tyngende og temmelig deprimerende opplevelse uten noe vesentlig nytt å tilby – men den fråtser ikke i sin egen elendighet, og er knakende godt spilt.”

NETTAVISEN:

“Noomi Rapaces rolle som barn spilles forøvrig av Theilla Blad, den samme barneskuespilleren som spilte Lisbeth Salander som barn i «Jenta som lekte med ilden». De to speiler hverandre på ypperlig vis og det er som det går en rett linje fra Blads briljante spill som den unge og alltid strevende Leena til den avvisende kvinnen hun er blitt som voksen i Rapaces tolkning…..

Det er tydelig at filmens regissør er en person som har dyp forståelse for skuespill og rolleutvikling. Dermed driver Noomi Rapace som en trykkoker denne historien forover, sammen med den unge skuespilleren.”

VG:

Unge Tehilla Blad, Leena som barn, er en åpenbaring!