Tehilla på galapremiär

| Nina Blad

Igår var vi på den efterlängtade galapremiären, alla tio dessutom. Nästan en egen bänkrad tog en av “Sveriges skönaste familjer” upp i biolokalen. Jag har ofta funderat på hur det skulle vara att komma på en sådan här galapremiär. Om det är så där glamoröst som bilderna i tidningarna visar. JA! det är det. Röda mattan verkar ta fram människors bästa sida. Alla partyglamorösa människor gjorde hela familjen jätteglada och Tehilla var vid sidan av Pernilla och Noomi, kvällens största stjärna. Allt var perfekt. Det kändes så lyxigt att sitta där och äta och dricka gott, få efterätt och choklad. Att återförenas med alla fantastiska människor gjorde att kvällen kommer att vara oförglömlig.

Efter filmen kom alla skådisarna fram på scen och tackades av regissören Pernilla August. De fina orden som hon överöste Tehillas insats i Svinalängorna får löjligt barnsliga janteväsen att låta som en fis i rymden. Pernilla uttryckte sin lycka över att ha fått arbeta med Tehilla. För flickan Leena var tvungen att blotta sitt känsloliv för att då och nu skulle knytas samman på ett trovärdigt sätt. ”Du kommer att bli en stor skådespelerska”, avslutar Pernilla och ger Tehilla en stor kram och en kyss på kinden.

Det är klart att det är roligt för barnen att få vara med och arbeta i ett filmteam. Att lära känna andra människor och utvecklas. Alpha fick dessutom den nya kompisen Selma Cuba på köpet. Junior glider ogenerat runt och pratar med alla kändisar. Den pojken kan mingla och Ola Rapace är hans stora favorit.

Aftonbladet gav idag fyra plus till Svinalängorna och nämner speciellt Tehilla;

”Allt är mycket välspelat och gripande, inte minst av Tehilla Blad som unga Leena” och ”Tehilla Blad övertygar som den unga Leena”

I samband med Venedig gav Expressen också fyra getingar.

Videoblogg för Sveriges skönaste familjer – del 6

| Nina Blad

Det känns lite trist när man lägger ner otroligt mycket arbete på en inspelningsdag och det visar sig att det mest speglar när jag springer omkring på parkeringsplatser. Barnens uppträdanden var väl betydligt mer intressanta? Även det som hände runt omkring scenen var roligare att se än diverse P-automater. Barnen får så lite utrymme.

Fattar inte varför de inte visade även när Linnea gav Erik den tatuering som hon verkligen hade valt. Det var som att den röda tråden klipptes av.

Ett snyggt avslut på Sikströms bilaffär hade väl varit om pappa Per hade avslutat med att åka till en annan bilaffär där det stod en bil enligt mamma Marias kravspec. Det hade Tobbe gjort. En Mini Cooper med dubbeldörr längst bak.

Så dagens avsnitt av Sveriges Skönaste Familjer var enligt mig lite lamt, men varför klaga när det kommer fler avsnitt som jag vet är betydligt mer spännande.

Här kommer i alla fall kvällens videoblogg:

Nästa vecka får vi se Zacharias spela in en film med Tehilla som skådis och resten av familjen som film-team. Regn, blåst och temperatur kring nollan gjorde den filmdagen till något av ett äventyr. Här är trailern som Zac gjort:

Mysig helg med släkt och vänner och Göran Persson

| Nina Blad

Vilken tur att vi åkte till Kosta, ni vet glasriket i Småland. Mitt bland alla vackra skålar och glaskonstverk hittade vi en festklänning på outleten där det stod ”reserverad för Tehilla Blad till galapremiären”. En sidendröm till en bråkdel av priset. Det är det jag menar med att ”plötsligt händer det”. Det har blivit många ”plötsligt” för oss.

Två miljoner lampor skulle tändas just idag.

Jag hade velat ha den stora fina skylten ”Julmarknad” i bakgrunden men Tobbe tyckte att man inte skulle besvära den före detta statsministern med en sådan bagatell. Det räckte med att Alpha sprang iväg mitt i allt ihop och vi fick vänta. Men Göran var lugn som en filbunke och vänlig. ”Vi måste vänta på Alpha” sa han. Jag förstår nu varför han har blivit så folkkär. Göran kändes mysig.

Jag retar mig ändå lite på att bilden inte blev perfekt, men det är ändå en småsak i sammanhanget.

Man tycker kanske att man skulle lära sig att inte vara så stimmig och stojig, så att man själv skulle kunna posera och se lite flott ut på bild, men nej, det verkar omöjligt och det spelar faktiskt ingen roll. Jag tycker att folk skall vara som de är och det innefattar även mig själv.

Några dagar med glada vänner och släkt piggar upp i höstmörkret.  Det är roligt att åka omkring och fika i stugorna. Att bara ta dagen som den kommer. Det är det bästa med höstlov.

När vi kom hem ikväll efter dryga fem timmars bilresa från Småland så hade Zacharias, som varit hemma, lagat kvällsmat åt oss. Vad glad man blir för så fina barn.

Filmen om Facebook

| Nina Blad

Var alldeles nyss och tittade på “The Social Network”. Trodde först att det kanske bara var en film för ungdomar, men jag hade fel. En inspirerande film som gom gav mycket tankar om att hålla på med saker som kan bli betydligt större än det som är för tillfället.

Tobbe som gillar statistik och kurvor blev väldigt trött på mig, när jag direkt efter filmen genast började tänka på hur vi skulle kunna använda den här informationen. Att vara först med något som börjar växa. Han säger att vi måste använda oss av det vi har och expandera där. Jag är ingen datanörd, men jag vet vad jag har.

Facebook har över 500 miljoner användare, men det kräver hårt arbete att få snöbollen att rulla. Du lägger ner din möda, sen måste livet dra det vidare.

Se den! En kanonfilm.

Höstlovstips

| Nina Blad

Nu är höstlovet igång igen. Förra året var vi i Ystad hela familjen och åkte över till Köpenhamn och hann med både balett och Tivoli.
Så idag när jag hämtade posten låg där inbjudningskort till galapremiär för Svinalängorna den 12/11. Det känns så stort. Det har varit en sån underbar resa, och det här är bara början.

Lagade stuvad dillpotatis med ekologiska isterband. Åkte sedan in till stan för att kolla runt lite och kanske hitta något till premiären. Vem vill inte se fin ut på en sån här festlighet? Till och med TVÅ partyn, på samma helg. Men jag känner mig inte ett dugg trött utan bara lycklig och inspirerad och så känner alla det här hemma.Vilka festprissar vi har blivit !

Bra höstlovstips från familjen Blad:

Östasiatiska museet:
Här visas Kinas terrakottaarme. Keramikgubbar som skulle vakta kejsarens grav. Måla en egen terrakottasoldat.

Waldemars udde:
Utställningen Zorns mästerverk.

eller varför inte ta en liten skridskorunda i Kungsträdgården.

… om ni är i Stockholm förstås

Livets U-svängar

| Nina Blad

Såg på reprisen av ”Sommarpratarna” på SVT i morse. Det slår mig att det som blir mest intressant med en människa är det vanliga livet bakom kändisskapet. Det som alla människor har gemensamt men med olika perspektiv och lösningar. Jag vill slå ett slag för den vanliga människan, som faktiskt har något värdefullt att komma med.

Jag minns speciellt en gång vid inspelningarna av Svinalängorna nere i Ystad. Vi skulle äta middag tillsammans på ett fint värdshus. Normalt sett har jag inte problem att ta kontakt med nya människor, men jag tänkte ändå tanken att man kanske inte kan vara hur som helst med människor som många kanske slänger sig på. Jag vill vara finkänslig mot andras integritet. Jag skall inte tro att jag känner någon för att jag har sett dem i TV eller för att de jobbar med min dotter. Men varför tassa på tå och inte använda sig av den öppenhet man besitter, men vad har jag att komma med i sådana sammanhang?

”Självklart skall du sitta här bredvid mig”, sa Pernilla (August) öppet och generöst.

Jag ville inte vara till något besvär, men så kände jag att det var jag inte heller. Det var roligt och spännande och jag blev faktiskt delaktig i dialogen mellan Pernilla, Ola och Noomi under den här kvällen. Svinalängorna handlar om relationer och jag älskar relationer. Lilla Lena och stora Lena hör ihop. Barnet som finns kvar och som gör oss till de vi är idag. Därför är det intressant att Tehilla och Noomi också har ett så likt rörelsemönster och karaktärsdrag.

Med tiden och med fler erfarenheter blir vi tryggare. Jag tänker inte utifrån att inte vilja göra bort mig, men tveksamheten kommer av att jag tycker att andra människor har så mycket att göra hela tiden och att jag inte vill vara till besvär. Men det kanske andra tycker om mig, så varför tveka.

För mig har det många gånger handlat om att spränga gränser. Det spelar ingen roll om andra inte känner till mina U-svängar. Utmaningar som stoppat oss från att fastna på samma raksträcka hela tiden.