Jag vet inte hur ni har det på helgerna, men jag skulle tro att det mer eller mindre ser likadant ut hos alla. Veckan är slut och man pustar ut och tänker att nu när helgen är här  så tar vi det lugnare. Men icke för nu är det mängder av grejer och alla är upptagna med sitt. Livet kräver städning och organisation.

Då mitt familjeliv bestått i 30 år är jag nu redo att acceptera att livet är som det är. Jag är beredd att bara flyta med. Det började för några veckor sedan eller ska jag säga sista halvåret, kanske kommer jag att få betala ett högt pris. Men det kan inte hjälpas, jag måste stanna upp. Alltså stannar jag tvärt. Borde jag gjort en skön inbromsning. Men nu är det som det är. That’s life.   Idag i Klara kyrka träffade jag på en kille som bar sorg i sina ögon. Ibland är livet smärta sa han. Låt oss göra det lite mindre smärtsamt sa jag. Häng med hem på middag. Vi fick en fantastisk eftermiddag. Jag hade känt mig lite ledsen men nu hjälpte vi varandra att le igen.

Nu är helgen snart slut. Och det är som det är med den saken. Förutom att finnas här och nu för en medmänniska, så var jag  på Jersey Boys på China teatern i lördags. Människor berikar mitt liv. Kan de dessutom dansa och sjunga leker livet som om jag vore 25 igen. Alltså! Varenda själ borde få se den här musikalen, för ett så proffsigt gäng rakt igenom här i Stockholm är sällsynt. Makalöst, sensationellt, förtrollande bra!!!! GÅ och rocka med du också till denna sång och  tillåt dig att bli lite kär i Frankieboy? We love you.

Jersey Boys det bästa i Stockholm just nu! ????????????????