Flyktingar

Alternativa julklappar – Läkarmissionen.

| Nina Blad

Det här borde vara årets julklapp. Det kommer att ge dig ett avslappnat sinne lika säkert som ett brev på posten.

Förra gången jag bloggade om Läkarmissionen så fick 167 kvinnor möjlighet att föda  på ett sjukhus istället för hemma i hyddan. Jag kände mig både stolt lycklig.

Nu skulle jag bli jätteglad om du tar dig tid att läsa lite extra när jag bloggar om Läkarmissionen. Tillsammans gör vi skillnad och uppnår mental lycka, så visst är jag  finurlig som tänker på dig också.

Jag tycker att Läkarmissionen står för visdom i sina handlingar och det går att lita på deras meriter.

Här är länken till Läkarmissionens gåvoshop:

Julklappar som förändrar framtiden.

syrien_humanitaer_insats

Kärlek har inga gränser!

Låt dina handlingar tala för dig.

| Nina Blad

Mer än någonsin så ropar vår omvärld efter stöd och hjälp. Den här julen skulle jag önska att vi människor andades för fred och generositet. Det menar jag är lika självklart som att vi just nu behöver andas för att leva. Om vi lever i en attityd av tacksamhet så kommer våra prioriteringar bli annorlunda. Jag tänker inte peka finger på vad du kan avstå, för att hjälpa en medmänniska i nöd. Låt oss tiga stilla och låta våra hjärtan bli berörda. Oftast behöver vi inga stora galor utan varje enskild människa har nu möjlighet att göra skillnad i någons vardag.

Därför bjuder jag in till förmånen att ge julklappar som förändrar framtiden genom Läkarmissionens arbete. Klicka på bilderna för att ge en gåva till högprioriterade områden.

Kvinnor och barn ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Det kanske inte är så konstigt med tanke på att jag har fött åtta barn med mycket  stora komplikationer. Hade jag bott i någon annan del av världen hade jag varit död för länge sedan. Att skänka 150 kronor för att rädda två liv genom att  sponsra ett kejsarsnitt anser jag är en mycket värdefull julgåva… där glädjen är essensen av framgången.

kongo_foeda_barn_paa_sjukhus Föda barn på sjukhus, Kongo: 150 kr

syrien_humanitaer_insatsHjälp till flyktingar: 100 kr

 

Nödvändig flyktingmottagning – medmänsklighet

| Nina Blad

klara

Några dagar i veckan sover det över människor som är på flykt i Sankta Clara i City. Idag var jag där och jag är djupt rörd av all den generositet och kärlek som nu råder. Mat och kläder kommer från godhjärtade medmänniskor och volontärerna ger inte bara sin tid utan jag märker att de har gett sitt hjärta till dessa människor. Nu finns inga andra alternativ än att kavla upp ärmarna. Det pyttelilla köket har svämmat över av vatten för att någon har försökt tvätta sig i det alltför lilla tvättstället. Smutsiga kläder, mat och avföring är kastat om vartannat. När människor är på flykt blir det lätt kaos. Men Sankta Clara kämpar på och gör så gott de kan. Hungriga blir både mättade och tvättade. Det har skett stora under förr med två fiskar och fem bröd. Atmosfären andas kärlek och mina egna fjuttigheter känns som bortblåsta. Igår fick de som sovit över natten också stanna hela dagen. Men ingen var besviken för det, för här innanför kyrkans väggar kunde de slappna av för första gången på mycket, mycket länge. Tolkarna fick mycket att göra när deras ord av tacksamhet och glädje skulle översättas. Jag måste säga att jag riktigt känner hur änglarna flyger runt härinne och beskyddar. När våra flyktingar äntligen fick åka vidare till Finland så grät de för de tyckte så mycket om sin nya fristad. Men vi lovade att våra hjärtan fortfarande står öppna. Vem vet kanske kommer de åter hit. Gud beskydde dem alla. Kom med fred och hopp.

IMG_3839

Klara 2

Light up your path / Lys upp din väg.

| Nina Blad

Ibland verkar det som att det bara kommer ett tillfälle här i livet. Betyder det då att det skulle vara omöjligt att hitta en ny väg? Naturligtvis inte. Men för att gå vidare måste jag också  kunna släppa, annars slits jag i stycken av mitt egna förflutna. Det är som det här att jag under hela mitt liv varit en skrivare. Jag har mest skrivit för min egen skull. Tills nu. Bloggen har exploderat. Helt plötsligt har något hänt vilket förstås inspirerar mig till att berätta ännu mera.

Jag är en berättare som skulle varit död för länge sedan om jag inte fått, hunnit eller haft tid att fundera. När jag tänker på flyktingarna så känner jag att de har känslor som du och jag. Och de som inte fattar det borde nu böja sin knän och fundera på varför hjärtat har blivit så hårt. Ibland förändrar det ingenting just för tillfället, men det gör åtminstone mig modig nog att gå ut ur min egen bubbla. Reflektioner hjälper oss att våga ta nya steg.

IMG_3839