Kär Lek

IMG_20160106_154125

Idag sitter mor och bloggar på Kafé Esaias om kärlek, och hur man gör för att hålla en lång relation levande. Räkna inte med några kloka svar dock. Möjligen en och annan betraktelse och erfarenhet. All you need is love! Kan det verkligen stämma.  Igår på Kungliga Operan när jag satt och tittade  på Nötknäpparen hände något märkligt högst upp på 3:e raden. Höger dörr 2 och bänk 6.

Jag hade fått två biljetter i sista minuten och lika mycket i sista minuten bjöd jag med en man som aldrig någonsin sett balett. För mig som sett Nötknäpparen många gånger om var det minst lika intressant att beskåda honom. För helt uppenbart var det här något som berörde hans sinne. För visst är det så att musik och dans är gestaltad kärlek. En kär lek.  Det var så vackert att se en annan människas intryck och känslighet att jag knappt vågade andas. Så här ser förälskelse ut tänkte jag, där  jag satt i mörkret. Det händer alldeles för sällan att vi människor tillåter oss att bara sitta tillsammans i kärlek och ta emot.

Så Stort Tack till Kungliga Baletten för att ni förtrollade oss. Den här smällkaramellen kommer att hålla betydligt längre än till tjugonda Knut.

Jag funderar vidare. Kanske är det så att just ge leken rum som håller kärleken levande. Det blir lätt långtråkigt annars.  Jag har själv vart gift 31 år och har en bra man. Men tyvärr känns som om det vi hade det jobbigt med som ungdomar har kommit tillbaka. Vi har alltså blivit egensinniga igen. Jag skulle tro att vi följer en naturlig utveckling i hur relationer brukar se ut. Vi vet alla att vi hela livet måste göra olika val och välja om kärleken på nytt. Ge den hopp och utrymme. Gammal kärlek rostar aldrig var det nån som sa. Jag tror på det. Men frågan är nog snarare hur vi definierar kärleken. Om den kommer att rosta eller inte. Vi behöver alltså skapa det roligt för att kunna behålla en relation vital och intressant. Jag minns knappt när jag satt beundrade någon som igår. Men de som säger att de känner likadant som första ögonkastet, de tror jag ljuger. Äkta kärlek mognar. Dessutom, om gubben kan diska, då håller relationen längre!

Kärleksbrev från en artonåring

Vykort

Idag hittade jag flera gamla brev från mig till Tobbe. Jag skrattar högt i köket hur omoget det känns. Det är skrivet 1982. Jag var arton år. Genom hela livet går vi igenom olika processer. Jo tack jag vet, men att det kunde vara så här galet, det trodde jag aldrig.

Jag skriver; “Jag förstår att du tycker att det är svårt att bara ha mig som vän.” Jag försöker alltså här göra slut genom att skicka ett brev. Helt värdelöst. En sån sak ska sägas öga mot öga. Jag fortsätter; “Men försök förstå. För en gång måste bandet ändå klippas av. Ja, jag tror det. Du ska se att en annan dag är det en annan flicka som har fångat din varma blick.” Här gapskrattar jag igen och Tobbe påpekar att det höll på att bli så också. Men tji fick hon. Ännu mera gapskratt. “En annan dag så har du glömt lilla mig. Jag vill att du ska komma ihåg att det var en lärdomsprocess som vi aldrig ska förneka och att det var ett speciellt syfte med att vi var tillsammans. Tobbe, jag tycker om dig som en vän. Din lilla kompis.” Ännu mera gapskratt utbrister här. Hahaha! Det måste väl vara det värsta en ung kille kan få höra.

image

Det jag inte kan förstå  är att jag hela tiden måste ha känt mig väldigt liten. Ett och ett halvt år senare var jag gift, men det visste jag inte då.

Jag var inne i tänket att kärlek växer fram. Det som finns inom oss. Det som gör att jag skulle våga ta vara på någon mer än mig själv. Och tydligen kan ett mirakel äga rum när vi kommer närmare varandra. Vi dras till varandra för kärleken behöver inte försvara sig. Äkta kärlek gör att vi inte längre är bundna till varandra med bojor. Vi är inte längre hämmade av vår kärlek. Vi är fria, vi är kära, vi har blivit en gåva till varandra. Långt utöver vad vi hoppats. Guld och gröna skogar med andra ord…

Jag pustar ut över det jag en gång skrev och tänker; Inte en rad om att kärlek mest består i ödmjukhet och hårt arbete. Om sanningen ska fram så har jag gått genom många kalhyggen i livet också.