Det är endast en sån
som Peter Jöback som får visa sånt här offentligt från
repetitionen av The Phantom of The Opera som har premiär den 14 september på cirkus här i Stockholm. Det här är ett skönt klipp. Och ni som känner min dotter Tehilla ser lätt var hon står. Fantastiskt!
https://www.facebook.com/peterjoback/videos/10154531275073223/
Jag vet inte hur ni har det på helgerna, men jag skulle tro att det mer eller mindre ser likadant ut hos alla. Veckan är slut och man pustar ut och tänker att nu när helgen är här så tar vi det lugnare. Men icke för nu är det mängder av grejer och alla är upptagna med sitt. Livet kräver städning och organisation.
Då mitt familjeliv bestått i 30 år är jag nu redo att acceptera att livet är som det är. Jag är beredd att bara flyta med. Det började för några veckor sedan eller ska jag säga sista halvåret, kanske kommer jag att få betala ett högt pris. Men det kan inte hjälpas, jag måste stanna upp. Alltså stannar jag tvärt. Borde jag gjort en skön inbromsning. Men nu är det som det är. That’s life. Idag i Klara kyrka träffade jag på en kille som bar sorg i sina ögon. Ibland är livet smärta sa han. Låt oss göra det lite mindre smärtsamt sa jag. Häng med hem på middag. Vi fick en fantastisk eftermiddag. Jag hade känt mig lite ledsen men nu hjälpte vi varandra att le igen.
Nu är helgen snart slut. Och det är som det är med den saken. Förutom att finnas här och nu för en medmänniska, så var jag på Jersey Boys på China teatern i lördags. Människor berikar mitt liv. Kan de dessutom dansa och sjunga leker livet som om jag vore 25 igen. Alltså! Varenda själ borde få se den här musikalen, för ett så proffsigt gäng rakt igenom här i Stockholm är sällsynt. Makalöst, sensationellt, förtrollande bra!!!! GÅ och rocka med du också till denna sång och tillåt dig att bli lite kär i Frankieboy? We love you.
Jersey Boys det bästa i Stockholm just nu! ????????????????
Idag släpps biljetterna till nästa års stora musikalevent The Phantom of the Opera på Cirkus i Stockholm med Peter Jöback i huvudrollen. Nu får också alla andra som vetat ett tag att de ska medverka äntligen berätta att de kommit med. Däribland Tehilla!! Hon spelar Meg och idag var hon på P4 Uppland för en intervju. Lyssna på min underbara dotter:
Igår kväll såg vi nya filmen Annie här hemma. Den handlar om den föräldralösa Annie (Quvezhané Wallis) som bor hos elaka Miss Hunningan (Cameron Diaz) tillsammans med andra barn i samma situation. En dag blir hon räddad av den stenrike borgmästarkandidaten Benjamin Starck (Jamie Foxx). Det här är en film som jag likaväl skulle kunnat se utan barn. Det här är en film som får mig att inte glömma mina drömmar även om de känns långt bort just för tillfället. Musiken är härlig och medryckande och kan få vem som helst på gott humör. Allt bra i livet börjar med ett glatt humör. En av anledningarna till att jag alltid velat pumpa in den känslan i mina ungar. Det är mycket lättare att lyckas och att komma någonstans i livet som glad.
Det är inte lätt att göra en ny tappning av en så utsökt musikal som originalversionen från 1982 var, men här har filmskaparna och skådespelarna verkligen lyckats.
Se den!!!
Önskar alla en Glad-dag
När vi kommer ut från Göteborgsoperan denna kväll möts vi av polisen och två gäng som har varit i ett blodigt slagsmål. Musikalens verklighet fanns på andra sidan gatan. Kontrasterna från att ha varit på en underbar föreställning i detta enastående vackra operahus blir nästan skrämmande. Men just i det ögonblicket kan vi inte göra något åt det. Polisen har i alla fall tagit hand om det som är på ytan.
Det här med att göra något helhjärtat och att inte ursäkta sig för sin hängivenhet – precis som kompositören Bernstein var fullt ut – det stämmer verkligen på Zacharias. När han kommer till slutet av West Side Story får han oss alla att känna oss som nya människor. Det känslosamma uttrycket i både dans och skådespel förstärker dramatiken om hur viktigt det är att en människa blir sedd och tagen på allvar.
West Side Story berör på djupet. Från första akten tills ridån går ner.
När Zacharias var nio år spelade han Bertil i Nils Karlsson Pyssling på Maximteatern här i Stockholm. Levande och enkelt och inte som en konstlat inrepeterad teater. Han trodde verkligen på det han gjorde då. Tolv år senare ser jag samma glöd och passion. Min Zacharias lyser starkast när han står på scen.
Junior följer på helspänn med genom hela musikalen.
