Jag är ingen fantastisk person, men jag är däremot jättesnäll.

Jag är kort och gott en självkritisk mor som aldrig tycker att jag själv räcker till. Jag spelar i den kategorin att jag inte ens vågar gå med det jag har skrivit till en förläggare. Dessutom är jag en odåga som jämt predikar att andra ska vara nöjda med sig själva. Det är jag en mästare på. Jag som alltid tyckt att jag levt i nuet och förespråkat det, har plötsligt upptäckt att nuet inte har tid med det här tramset. Jag skrattar, gråter, blir förvånad och överraskad i denna resa till mig själv och ut till er. Minuterna blir värdefulla . Timmarna får mening. Nuet har gett mig en spark i baken. Jag var med och vann i Hoppas det Smakar på TV3 och helt plötsligt har min blogg exploderat.

Tack till Robert Aschberg, Titan och trean.

I love you!

Och tack till Anne von Porat min medtävlare och proffsbloggare som stöttade mig.