Tyvärr. Och så lär det fortsätta. Så länge vi lever efter ouppnåeliga förväntningar. Jag har förstås också läst Britta Svenssons svar till Kitty Jutbring i Expressen och jag känner mig djupt upprörd. För det är inte ofta man läser något så dumt skrivet faktiskt. Du Britta, det där skrev du inte i kärlek och omsorg.  Du ville knäppa Kitty på näsan. I stället för att vara irriterad och arrogant, så skulle du åkt hem till henne med några påsar nybakade bullar. Människor ska va som människor är. Britta som är så pass gammal borde väl veta att vi lever i vår tid och när saker är lite ironiskt tillspetsade. Det fattar väl en barnunge att Kitty beskriver sin situation av att inte räcka till?

För övrigt var min natt bedrövlig, då jag fick ligga och oroa mig till  klockan tre eftersom mina “vuxna” barn inte behagar skicka ett SMS. Sånt förstör också sexlusten och eftersom jag har, så pass många barn så skulle man kunna säga att jag har blivit helt avsexificerad. Jag är mer av än på. Dessutom anser jag att snacket om “lusten” tar alldeles för stor plats i vårt samhälle. Köttiga och vulgära kvinnor skrämmer mig faktiskt eftersom de förminskar sig själva till en kropp, det de egentligen helst vill kämpa fullt emot att vara.

Tack Kitty att du skrev det du skrev!

Och till  dig Britta säger jag: Livet är för kort för att inte vara snäll.