Några dagar i veckan sover det över människor som är på flykt i Sankta Clara i City. Idag var jag där och jag är djupt rörd av all den generositet och kärlek som nu råder. Mat och kläder kommer från godhjärtade medmänniskor och volontärerna ger inte bara sin tid utan jag märker att de har gett sitt hjärta till dessa människor. Nu finns inga andra alternativ än att kavla upp ärmarna. Det pyttelilla köket har svämmat över av vatten för att någon har försökt tvätta sig i det alltför lilla tvättstället. Smutsiga kläder, mat och avföring är kastat om vartannat. När människor är på flykt blir det lätt kaos. Men Sankta Clara kämpar på och gör så gott de kan. Hungriga blir både mättade och tvättade. Det har skett stora under förr med två fiskar och fem bröd. Atmosfären andas kärlek och mina egna fjuttigheter känns som bortblåsta. Igår fick de som sovit över natten också stanna hela dagen. Men ingen var besviken för det, för här innanför kyrkans väggar kunde de slappna av för första gången på mycket, mycket länge. Tolkarna fick mycket att göra när deras ord av tacksamhet och glädje skulle översättas. Jag måste säga att jag riktigt känner hur änglarna flyger runt härinne och beskyddar. När våra flyktingar äntligen fick åka vidare till Finland så grät de för de tyckte så mycket om sin nya fristad. Men vi lovade att våra hjärtan fortfarande står öppna. Vem vet kanske kommer de åter hit. Gud beskydde dem alla. Kom med fred och hopp.